Tolv dementa 80+are

Jag lyckades få ett sommarjobb det här året. I fyra veckor har jag arbetat på ett äldreboende som passungdom. Men idag var sista dagen och nu är det lov, på riktigt! Självklart är det otroligt skönt, fast måste ändå medge att jag kanske kommer sakna gamlingarna. Lite grann i alla fall.

När jag kom dit tänkte jag: de här kommer bli sååå segt... Jag tycke att pensionärerna bara satt där och stirrade. När jag försökte få kontakt nickade de i bästa fall lite till svar, för att sedan somna med saftglaset halvvägs till munnen, trots att personalen två minuter tidigare tagit upp dem från sin fjärde middags-tupplur för dagen.

Allteftersom dagarna gick började jag inse att det kanske inte gjorde så mycket att många av dem inte svarade ordentligt på tilltal. Man kände ändå att de nog förstod vad man jag sa, att de tog in så mycket mer än vad de själva har möjlighet att visa. Jag började lära känna dem och deras olika personligheter, och de är alla unika. Självklart blir det ganska jobbigt ibland att se dem i tillståndet de befinner sig i, med livet bakom sig. Men många skratt blev det trots allt. Det är ganska mycket som kan gå på tok med tolv dementa 80+are som bor tillsammans. 

Nä, det här börjar ju låta som något sorts emotionellt avskedsbrev. Bäst jag slutar. Men helt ärligt, jag kommer att sakna dem!