Jag-ska-vara-glad-att-jag-bor-i-Sverige-leendet

I världen bor det uppskattningsvis 6,6 miljarder människor, utspridda över en massa, massa länder. Du är 1 person av 6 600 000 000. Fatta hur miniliten chansen är att du ska födas i just Sverige. Landet som sägs ha högst jämställdhet i världen och med ett socialt skyddsnät som med många andra länders mått mätta verkar ouppnåeligt. Det är banne mig inte klokt vilken tur man haft! Vi borde vara så sjukt glada.

Men det är lite hit jag vill komma. Jag blir trött på alla som pratar om hur nöjd man ska vara över att leva i det fantastiska Sverige, och sen sätter sig på sina rumpor med ett "jag-ska-vara-glad-att-jag-bor-i-Sverige-leende" på läpparna. Jag menar inte att vi inte ska vara glada och tacksamma över det vi har. Det är tvärt om helt otroligt! Men i samma ögonblick man inser hur lyckligt lottad man faktiskt är, skulle jag önska att man också kunde se vidare.

Förutsättningarna ger oss möjligheter att agera, påverka. Det räcker liksom inte att konstatera att Sverige är världens mest jämställda land och sen vara stolt över det. För så länge människor blir förtryckta eller orättvist behandlade på grund av sitt kön så är det inte jämställt. Alltså är Sverige inte jämställt. Vi måste helt enkelt fortsätta kämpa! För vi är inte sjukt bra på jämställdhet, hur gärna vi än vill tro det. Det är de andra länderna som är ännu sämre.

På samma sätt kan vi inte heller tro att vi kan hjälpa världens fattiga och utsatta människor genom att vara nöjda över det fantastiska Sverige. De kommer inte att vara gladare när de håller på att svälta bara för att nio miljoner svenskar är nöjda, och i bästa fall lite då och då tycker synd om "barnen i Afrika". Istället ska vi försöka förhindra att de över huvud taget svälter. Det är vi som har resurserna för att förändra, och vi måste ta vara på dem. 

Hoppas att du tänker till lite på det jag skrivit och vill göra något för att förbättra. Så kanske vi, någon gång, kan förändra världen tillsammans.