Känns lite dämpat och vemodigt såhär när hösten börjar komma. Egentligen tycker jag om hösten, men den ljusa sommaren gick än en gång lite för snabbt. Fast det är nog inte hösten i sig, snarare att komma tillbaka till rutinerna. Jag tycker om mitt liv, det är inte det som är problemet. Men just nu känner jag bara för att bryta med allt och uppleva något nytt. Resa jorden runt, varv efter varv, släppa vardagen. Någon slags vision om äventyr.
Känner att jag behöver en förklaring av min vän Artur Almhult*. Slår upp vision och får det förklarat som "syn, uppenbarelse". Slår därefter upp äventyr som tydligen betyder "risk". Jaha. Jag har alltså fått någon slags riskabel uppenbarelse. Låter ju inte helt bra. Inte undra på att man känner sig vilsen. Tack för diagnosen Artur, dig kan man då alltid lita på.
*Artur Almhult har skrivit en trevlig bok med titeln "Förklarande ord" (undertitel: "Främmande ord och >>svåra>> svenska ord"). Till honom kan man vända sig när språklig förvirring alternativt allmän nyfikenhet uppstår i olika situationer.
